Delar av Spiral Dynamics – Mastering Values, Leadership and Change av Don Edward Beck och Christopher C Cowan från 1996 samt The Never Ending Quest, redigerade texter av Claire W Graves från 2005

Vad är det som gör att individer, grupper, företag och samhällen kan öka sin förmåga att lösa problem? Hur ska man veta vilket som är nästa steg i ens utveckling? Ganska enkelt, enligt böckerna, all mänsklig utveckling följer ett visst mönster. Om man bara vet var man är så vet man vart man ska gå.

Nyckeln är ökad samarbetsförmåga samtidigt med ökad självständighet, hävdar författarna som baserar sitt arbete på psykologen Clare W Graves studier av mänsklig mognad.


Utvecklingsnivåer

Psykologin, sociologin och historien studerar mänsklig utveckling ur lite olika vinklar. Alla disciplinerna delar in utvecklingen i nivåer, för att det ska vara lättare att förstå dem. Om man till exempel säger ”vikingatiden” så vet alla ungefär vilka sekel vi menar, vilken religion, vilka kläder och vapen, vilken teknologi, etc som de flesta hade under perioden.

Författarna har försökt hitta en gemensam röd tråd genom disciplinerna psykologi, sociologi och historia som beskriver i vilken ordning som mänskliga färdigheter uppstår hos individer, grupper och samhällen.

Sju nivåer

Varje nivå definieras av sina dominerande värderingar. Begreppet ”värderingar” betyder här:

  • Ett paket av trossatser, sanningar, principer för organisation, tankesätt, livsstil och psykologisk utvecklingsnivå som styr beteenden, prioriteringar och beslut.

Graves påpekar många gånger att ingen nivå är dålig eller fel. Alla nivåer passar den situation de är i, tills det är dags att byta till nästa. Varje nivå bär på lärdomar som är viktiga för att man ska klara tillvaron på nästa nivå.

Jag beskriver först värderingar för varje nivå (enligt definitionen ovan). Sedan följer de tre disciplinernas versioner av nivåer:

  • vilken tid i barns utveckling som motsvarar nivån,
  • vilka vuxna tankesätt som motsvarar nivån,
  • vilka sorters samhällen som har funnits eller nu finns på nivån.

Nivå 1 – Överlevande

Värderingar: Man gör vad man kan för att överleva. Man har inga skyldigheter mot någon annan. Samarbete sker möjligen tillfälligt i lösa grupper. Tänkande är automatiskt.

  • Spädbarn börjar här. Mat, sömn och trygghet.
  • Vuxna kan vara här i extrema situationer (mental sjukdom, svält, missbruk).
  • Förhistorisk tid.

Nivå 2 – Magisk

Värderingar: Man håller andarna på gott humör. Man är lojal med sin klan och delar arbete, trossystem och ritualer med dem. Tänkande är vidskepligt.

  • 1-2-åringar är här. Lätt att sälja in tomten och tandfén.
  • Vuxna är här i vissa små naturreligioner, kriminella gäng och idrottslag (jag har inte hittat på det här själv, jag lovar!).
  • Förhistorisk tid, tidiga samlarkulturer.

Nivå 3 – Impulsiv

Värderingar: Man vill få det som man vill ha det. Man begär uppmärksamhet och respekt. Konkurrerar och försöker dominera. Underordnar sig i utbyte mot trygghet. Samarbetar med tydlig rangordning. Tänker kreativt och strategiskt.

  • 2-3-åringar är här, charmiga, själviska, utforskande.
  • Vuxna är här som rebeller, tyranner, hjältar och kriminella. Vissa stökiga rockstjärnor också.
  • Feodala samhällen är här (det finns väl några kvar?) och vissa diktaturer. Nordkorea, kanske?

Nivå 4 – Meningsfull

Värderingar: Det man gör är meningsfullt på ett högre plan. Man eftersträvar stabilitet och att allt går rätt till. Alla har sin plats i den stora planen. Tydliga principer vägleder oss och skyddar mot impulsivitet och slarv. Det finns en sanning.

  • 3-5-åringar är här. Ordning och regler som gäller för alla.
  • Många vuxna har det här tankesättet – trygghetssökande och konservativa, ordning och reda är viktigare än utveckling.
  • Religiösa grupper och samhällen är här. Äldre samhällen med stark värdegrund, till exempel det viktorianska England. Även diktaturer som bygger på en idé (snarare än bara på makt, som på nivå 3). Sovjetunionen var nog här, i alla fall i början. Saudiarabien, kanske?

Nivå 5 – Presterande

Värderingar: Individer som är smarta och vågar satsa förtjänar att ha det bättre än de övriga. Man ska optimera sin resursanvändning för att få ut så mycket som möjligt. Man ska mäta prestationer och kvalitet och gärna tävla mot andra. Man justerar ständigt för att hitta bättre lösningar.

  • 6-11-åringar är här. Skolmogna och energiska.
  • Vanligt tankesätt bland vuxna. Karriär och status, skapa det perfekta livet, konsumtion och Gotland Runt.
  • Tidig kapitalism är här. Prestationssamhälle utan så mycket skyddsnät. Singapore? USA?

Nivå 6 – Kollektiva

Värderingar: Vi ska bryta med det gamla och skapa en bättre värld. Alla har ett gemensamt ansvar för helheten. Det är bättre att komma överens än att förhandla eller tävla. Man ska värna om andra och det är fult att vara girig och självisk. Beslut ska grundas på helhetssyn, miljöhänsyn, harmoni och rättvisa.

  • 12-18-åringar är här. Rebelliska, känslosamma och vill tillhöra en grupp.
  • Många vuxna är här. Gör världen bättre med engagemang, ansvar, kultur, jämlikhet. Gärna lite okonventionellt.
  • Västeuropa är väl mest här. Folkhemmet och välfärdsstaten, miljöhänsyn och globalt engagemang.

Nivå 7 – Integrerande

Värderingar: Man ska kliva fram och ta ansvar som individ. Härligt med tempo, mångfald och innovation. Man ska pröva sig fram och lära sig under vägen. Allt mår bra av att utvecklas – en del i små steg, annat i stora språng. Det är en fördel om man är lite oense, att åsikter bryts mot varandra. Världen blir bättre av kunskap, initiativ och drivkraft.

  • 19-40-åringar är här. Självständiga, drivande och bildar egna familjer.
  • Många vuxna är förstås här. Driver på utveckling, tänker nytt, tar ansvar. Enligt Graves så uppnådde de första individerna nivå 7 på 50-talet. (Andra författare ifrågasätter det, men nu håller vi oss till Graves).
  • Osannolikt att några hela länder kommit hit, men kanske samhällen. Silicon Valley?

Ständigt framåt och uppåt

Bärande idéer i Clare Graves arbete är att:

  1. Mänsklig utveckling är utan slut – det finns ingen idealisk nivå man kan nå utan det finns alltid ett nästa steg.
  2. Varje ny nivå innebär en ökad förmåga att hantera komplexa utmaningar.
  3. Nivåer har sina neurologiska motsvarigheter, dvs vi ökar stegvis vår förmåga att använda våra hjärnor när vi utvecklas till nästa nivå. (Graves är psykolog, inte neurolog, men tanken är väl kittlande?)
  4. Tidiga nivåer är mer slutna, automatiska och mekanistiska. Senare nivåer är mer öppna, organiska och flytande.
  5. Förändring till nästa nivå är inte grundregeln. Om allt fungerar bra så blir det ingen förändring. (Ni behöver alltså inte bli ledsna om ni ”bara” är på nivå 4)
  6. Man kan inte se möjligheterna på nästa nivå förrän man är nästan där. Det som driver fram förändring är alltså inte möjligheter, utan problem som inte kan lösas på den nivå man är.
  7. Utveckling sker i en viss ordning, steg för steg. Man ska inte hoppa över en nivå eftersom lärdomarna från de lägre nivåerna behövs för att hantera den nya.
  8. Ibland händer det ändå att man tar sig upp till nästa nivå fast man inte är riktigt färdig med den förra. Då släpar man med sig en rest av ett tänkande som är för outvecklat för den nya nivå man hamnat på, vilket kan ställa till problem.
  9. Nivåer följer samma logik hos enskilda individer som hos grupper, företag och samhällen.(Undantag: Människor börjar alltid på den första nivån som spädbarn, och utvecklingstempot styrs delvis av åldern. I grupper, företag och samhällen kan man starta på en högre nivå och verksamhetens ålder är ingen faktor. Man kan bli kvar på låg nivå hur länge som helst.)
  10. Man kan vara på olika nivåer i olika sammanhang. Tuffa nivå 3 på tennisbanan och smidiga nivå 6 på jobbet. Eller tvärtom!
  11. Nivåer alternerar mellan att vara mer samlande, grupporienterade och att vara mer individualistiska. (Spiralmetaforen i bokens titel kommer ur detta pendlande kombinerat med ständigt högre nivåer.)

Funderingar

Det här är ju ganska teoretiskt, men leder till intressanta funderingar. Om samma logiska följd gäller i företag och andra organisationer, betyder det att…

… man behöver en sammanhållen ”religion” (=affärsmodell, företagskultur) typ nivå 4 innan man kan bli högpresterande (nivå 5)?

… man behöver lära sig prestationskultur (nivå 5) innan man kan hantera det kollektiva medbestämmandet (nivå 6)?

… man behöver lära sig samarbeta på nivå 6 innan man kan hantera individualistiska utvecklare på nivå 7?

Om det här stämmer, så kan det hjälpa oss att bedöma vilken väg som leder ”framåt och uppåt” – alltså vilka förändringar som ger en verklig utveckling av en organisations förmåga att lösa sin uppgift.

Det finns även andra som menar att problemlösningsförmågan i en verksamhet ökar om man både kan förstärka medarbetarnas självständighet och deras förmåga till samarbete. (Se till exempel Pages ”The Difference” om värdet av olikhet i en grupp.)

Graves (som fokuserade mest på individer) formulerar det så att ”Självrespekten ökar samtidigt som man värdesätter gruppen allt mer och blir mer lojal med den”.

Om Clare W Graves, Chris Cowen och Don Beck

Clare Graves var psykolog och forskade på mänskliga utvecklingssteg i Maslows anda under 50 – 80-talen. Chris Cowen och Don Beck var elever hos Graves, och Cowen arbetar vidare med Graves teori, bland annat med hur den kan tillämpas i ledarskap. Beck är sociolog och arbetar internationellt med konfliktlösning. Han var till exempel rådgivare i Sydafrika när apartheid övergavs där.


Köp Spiral Dynamics på Adlibris här, eller på Bokus här.


Liza Rudolfsson skriver om företagsutveckling nästan varje månad. Nästan.
Prenumerera på www.makeprogress.se/prenumerera och få nya inlägg direkt i mailen.
Spiral Dynamics