The Happiness Hypothesis – Finding Modern Truth in Ancient Wisdom, Jonathan Haidt, 2006

Jonathan Haidt har samlat teorier om lycka från världshistoriens största filosofiska och religiösa tänkare – från Kina, Indien, antiken och de stora religionerna. I sin bok prövar han dem mot modern forskning för att se om de håller! De klarar sig ganska bra, måste man säga.

Jag medger att sambandet mellan boken och företagsutveckling är ganska svagt. Men vi kanske kan bli lyckligare på jobbet?  

Är vi två?

Är vi en person i varje kropp, eller är vi fler?

Haidt berättar metaforen om Ryttaren och Elefanten, där Ryttaren är våra medvetna, rationella tankar och Elefanten är våra automatiska processer, som rädsla och energi. När Ryttaren planerar och styr så behöver Elefanten också övertygas, för ingen Ryttare orkar i längden tvinga en Elefant att gå dit han inte vill.

Grekerna talade om kropp och själ, kristendomen om ande och kött, många tänkare har beskrivit människans tudelning och särskilt påpekat att den skiljer oss från djuren. Men vad säger vetenskapen?

Vetenskapen säger att ja, vi tänker på två olika sätt och att våra hjärnor är byggda för det.

De äldre delarna av våra hjärnor – de som mer liknar andra arter – hanterar det mesta av det automatiska tänkandet, det som Elefanten står för. Ryttarens resonerande och planerande sköts mest i nyare delar av hjärnan, som i frontalloberna.

Det förklarar ju varför Ryttaren (självdisciplinen) så ofta förlorar mot Elefanten (det vi har lust med). Den gamla delen av hjärnan fungerar förstås mycket bättre efter 100 miljoner års evolution, än den nya som bara funnits i ett par miljoner år.

(Dan Kahneman, som fick Nobelpris häromåret, belönades just för sina studier av hur människor använder sina olika sätt att tänka i olika situationer. Läs mer här om det han kallar System 1 och 2).

Så… ja, vi är två! Och vi är lyckligast när de två är sams.

Det finns en formel!

Det gillar vi ingenjörer.

H = S + C + V

H står för Happiness. Resten tar vi i tur och ordning. Det handlar om tur, omgivning och vilja.

Finns det tur?

Många kulturer har uttryck för att kan födas under en lycklig stjärna, med en silversked i munnen, etc. Kan det vara så orättvist att man föds med tur? Vad säger vetenskapen?

Jo, när det gäller förmågan att känna sig lycklig, så finns det faktiskt genetiska skillnader mellan människor. På 80-talet upptäcktes att vi alla har en nedärvd tendens att se mest till den ljusa eller mest till den mörka sidan av saker, och att det finns mätbara skillnader i hjärnaktivitet som kan kopplas till detta. Skillnaden finns redan hos spädbarn och verkar hålla sig upp i åren. Det kallas en biological set point och är ”S” i formeln ovan.

Det här är ju orättvist, och det blir ännu värre av att de som har en positiv livssyn brukar ha högre inkomst, bättre hälsa och klara sig särskilt bra genom motgångar.

Så… ja, det finns tur.

Kommer lycka inifrån?

S-et i formeln kan vi alltså inte rå över själva, men nästa bokstav styr vi över, i alla fall delvis. Bokstaven ”C” står för conditions och handlar om vilka omständigheter vi lever under.

Flera filosofer ända sedan Platon menar att allt är en illusion, vi bestämmer själva hur vi ska tolka världen. Lyckan kommer i så fall inifrån oss själva. Stämmer det? Om vi bortser från vår biological set point, ”S”-et ovan, vad säger forskningen om hur vi påverkas av omgivningen?

Jo, många omständigheter anpassar vi oss förvånansvärt bra efter, annat har vi svårt att värja oss mot.

Anpassning

Vi har en god förmåga att anpassa oss efter katastrofer. Många människor som handikappats genom olyckshändelse eller sjukdom blir faktiskt inte särskilt olyckliga av det (gäller på sikt och i genomsnitt, stor variation). De flesta lyckas ta sig tillbaka ungefär till den nivå av lycka de hade innan och de vittnar också om att de upplever sig som starkare efteråt. Det här är ju ofattbart för oss som inte drabbats, men det finns gott om studier som visar samma sak.

Vi anpassar oss också till det som är bra. En högre lön ger en glädjekick, men vi vänjer oss fort och då påverkas inte vår lycka längre. Pengar har bara stabil påverkan på lycka om vi ökar våra inkomster från att ha varit riktigt fattiga. När mat och husrum väl är säkrade så är lyckoeffekten av ökade inkomster – i och för sig positiv – men mycket liten.

Svårt att värja oss

Vissa omständigheter har statistiskt samband med lycka och olycka, och det är områden som anpassning inte kan neutralisera.

Oväsen – Ja, faktiskt. Man blir olycklig av oljud och man vänjer sig tydligen inte, särskilt om ljudet varierar. Man blir lyckligare av tystnad.

Pendling – Man blir olycklig av långa arbetsresor (statistiskt sett, alltså, det finns folk som klarar det fint). Närhet ger lycka.

Skam – Det är inte bra för lyckan att skämmas, oavsett för vad. Det finns tydligen belägg för att patienter som genomgår plastikoperationer oftast blir lyckligare, och att effekten sitter kvar i flera år. (Det är frestande att argumentera emot här, men nu håller vi oss till vetenskapen enligt Haidt.)

Relationer – Det här är den faktor som ger störst genomslag i alla studier Man blir lyckligare av fler relationer, djupare relationer och/eller mer harmoniska relationer.

Vi människor är genetiskt programmerade till att bry oss om varandra. Man skulle kunna tro att de starka sociala känslorna kom ifrån de äldre delarna av hjärnan, men tydligen ligger vår djupa förmåga till empati i de nyare frontalloberna. Här skiljer vi oss alltså tydligt från djuren.

Haidt spekulerar i att det evolutionära motivet till vår sociala förmåga är att vi ska kunna samarbeta i större grupper. Människor har ju en unik förmåga att kunna hålla ihop stora sammanhang (vi bortser just nu från Svensk Riksdag 2014). Tre exempel:

  • Vi har en mycket stark instinkt att återgälda gåvor och tjänster. (Det är därför leverantörer bjuder oss på lunch (värd 169:-) för att få oss att teckna avtal (värt 1½ miljon). Det är viktigt för sammanhållningen i en stor grupp att man vågar göra någon en tjänst, och litar på att man förr eller senare får den återgäldad.
  • Vi har också en mycket stark instinkt att hämnas. Studier visar att människor är beredda till rätt stora uppoffringar för att straffa den som inte lever upp till gruppens krav på solidaritet.
  • Vår förtjusning i skvaller förstärker effekten av återgäldningsinstinkten. I stora grupper tappar man den personliga erfarenheten av vem man kan lita på. Skvallret hjälper till att lyfta upp de bästa exemplen och – framför allt – att varna för de dåliga.

Så… nej, lycka kommer inte bara inifrån, det är inte bara en attitydfråga. Vi kan anpassa oss till vissa omständigheter, men yttre faktorer påverkar också vår lycka, i synnerhet relationer.

Blir vi lyckliga av att få som vi vill?

Den sista bokstaven i formeln styr vi själva (eller…?). ”V” står för volontary activities.

Österländska tänkare förordar att vi blir lyckliga av att underkasta oss (Konfucius) eller att vi distansera oss från omvärden (Buddha). Att vi själva ska söka vår individuella lycka är en ganska ny västerländsk tanke. Är man sin egen lyckas smed?

Vetenskapen säger: ibland, och ibland inte!

Känslan av kontroll har betydelse för hur lycklig man är. Det här har testats många gånger, till exempel på arbetsplatser och på patienter inom vård och omsorg. Högre känsla av att ha kontroll över vår situation gör oss lyckligare.

Forskaren Mihalyi Csikszentmihalyi (han med flow-teorin, ni vet) har fått massor av människor att, så fort en sökare plingar i fickan, skriva ned vad de gör och hur lyckliga de är just då. Han får två sorters svar:

Njutning – Man blir lycklig av mat, choklad och sex. Lyckan klingar av rätt fort, men just då scorar man på topp.

Flow – Man blir lycklig av att prestera på toppen av sin förmåga. En utmaning – fysisk eller mental – som man klarar av ger en lyckokänsla som sitter i länge.

Det verkar ju rimligt. Men när vi väljer själva så prioriterar vi – obegripligt ofta – det som inte gör oss lyckligare. Otaliga studier visar att sambandet mellan lycka och pengar/framgång/prestige är svagt. Varför satsar vi då så mycket på det?

Svaret ligger enligt Haidt hos Elefanten. Sedan miljontals år har djur och människor ökat sin chans att överleva och reproducera sig genom att höja sin status i gruppen. Vi har en stenhård programmering att höja vår status. Elefanten söker inte lycka, den söker status.

Så… blir vi lyckliga av att få som vi vill? Nja, bara ibland. Vi blir lyckligare av att känna kontroll, vi behöver njutning och Flow, men vi lägger för mycket energi på att jaga sån’t som inte gör oss lyckliga.

Lärdomar

Vi tänker på två sätt – Ryttaren (analys och planering) och Elefanten (reflexer och energi) – och är lyckligast när de är sams.

H = S + C + V

S (Set Point): Vi har en biological set point som hindrar eller hjälper oss att se möjligheter.

C (Conditions): Vi kan för det mesta anpassa oss till yttre faktorer, men vissa omständigheter påverkar vår lycka, i synnerhet relationer.

V (Voluntary Activities): Vi blir lyckliga av njutning (i stunden) och Flow (också på längre sikt), men vi ska passa oss för Elefantens instinkt att söka status.

Om författaren Jonathan Haidt

Jonathan Haidt är en förgrundsfigur inom positiv psykologi, ett område som försöker förstå varför människor håller sig psykiskt välmående (i motsats till den traditionella psykiatrin som fokuserar på ohälsa). Haidt är professor i psykiatri vid University of Virginia och forskar främst om moral och etik.


Köp boken på Adlibris här, eller på Bokus här.


Liza Rudolfsson skriver om företagsutveckling nästan varje månad. Nästan.

Prenumerera på www.makeprogress.se/prenumerera och få nya inlägg direkt i mailen.

The Happiness Hypothesis