Del 1 av 3, Thinking Fast and Slow, Daniel Kahneman, 2011

Detta är en bok om hur vi fattar beslut. Ibland går vi på magkänsla och ibland resonerar vi rationellt och logiskt, det har nog alla märkt. Men Kahneman och hans kollegor har visat att vi inte är fullt så rationella som vi tror. Våra känslor, fördomar och gissningar påverkar oss mer är vad vi är medvetna om.


Daniel Kahneman är psykolog och tilldelades 2002 Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne för sin forskning om hur människor fattar ekonomiska beslut.

Den som vill förstå bakgrunden till Kahnemans resonemang får läsa i boken (väldigt intressant, massor med fakta och siffror). Jag har valt ut de begrepp som jag tror är mest användbara för en företagsledning och resonerar om hur och när man kan dra nytta av dem. Det första inlägget handlar om vanliga logiska vurpor.

Begreppen System 1 och System 2

Vi har bara en hjärna, men den hanterar problem på olika sätt. Ibland tar vi beslut utan vidare, ibland får vi kämpa oss fram till en slutsats. Av pedagogiska skäl kallas dessa för System 1 och System 2.

System 1 tar intuitiva beslut, används hela dagarna och hanterar alla typer av frågor. De stora fördelarna med System 1 är att det är snabbt och det drar minimalt med energi. Därför kan vi ta tusentals beslut per dag med god träffsäkerhet. För det mesta.

System 1 baserar sina slutsatser på erfarenhet och på känslor. Det återanvänder det vi har gjort förut och det försöker skydda oss från att bli rädda eller ledsna.

System 2 används för att tänka i flera led, att samla in och vikta information, att övervinna en impuls, att fokusera på något svårt. De stora fördelarna är att vi kan hantera situationer som vi aldrig sett förut, vi kan hantera stora, komplexa frågor och vi kan utöva självdisciplin för att nå ett långsiktigt mål.

System 2 är långsamt, drar massor med energi och är känsligt för avbrott och störningar – ingen multitasking här. System 2 är alltså inte tillgängligt för oss hur mycket som helst.

När vi inte tror att det intuitiva System 1 har rätt lösning så kopplar vi in System 2. Men för att spara energi försöker System 2 ibland komma undan genom att ta in en slutsats från System 1. Sedan skapar System 2 en briljant logisk förklaring till varför slutsatsen är riktig. Farligt! Vi lurar oss själva och kan inte alltid skilja på gissningar och analyser.

Allt som System 2 gör tär på samma energiförråd, och det gäller även om aktiviteterna är helt olika varandra, till exempel sifferminne och självdisciplin. Man har till exempel testat kombinationen komma-ihåg-sifferserier och motstå-nybakta-kakor (hur kommer de på sådana experiment?) Ju svårare räkneuppgifter, desto svårare att motstå kakor. Ju godare kakor man motstår, desto kortare sifferserier kommer man ihåg.

Ett utmattat System 2 är mycket mer mottagligt för de genvägar som System 1 föreslår. Det här är inte bara en metafor – System 2 bränner glukos och det finns studier som visar hur System 1 ökar sitt inflytande när mängden glukos i blodet sjunker.

Så vad ska vi göra?

Vi ska göra som vanligt för det mesta. System 1 ska ta de flesta besluten åt oss, annars skulle vi bli oändligt långsamma. Eftersom System 1 utgår från våra erfarenheter, så blir våra intuitiva beslut bäst i stabila miljöer där vi har haft många upprepade situationer. System 1 kan då hantera stora och komplexa frågor mycket effektivare än System 2.

Men i ovana situationer, och inför särskilt viktiga beslut, ska vi vara vaksamma. Då ska vi se till att System 2 är inkopplat och inte gömmer sig bakom System 1. Så här kan man till exempel göra:

Stäm av vilken fråga vi svarar på, för System 1 svarar hellre på en enklare fråga:

  • ”Blir han en bra marknadschef?” blir ”Gillar jag honom?”
  • ”Vilken produkt omsätter mest nästa år?” blir ”Vilken produkt verkar populär just nu?”

Vilken fråga är det egentligen vi svarar på? Har vi några belägg för våra svar?

Prova att omformulera beslutsunderlaget, för System 1 påverkas nämligen av ovidkommande saker som att:

  • Påståenden med fetstil verkar mer riktiga i en lista med alternativ och påståenden som upprepas verkar mer sanna (Goebbels!)..
  • Vi hänger upp oss på ord. En operation uppfattas som mycket bättre om det är 90 % chans att man överlever än om det är 10 % risk att man dör.
  • De första orden påverkar hur vi tolkar de följande. Vi får ett bättre intryck av en person som är intelligent, uthållig, kritisk och avundsjuk än en som är avundsjuk, kritisk, uthållig, och intelligent.
  • Så fort man sett en siffra så kommer den att uppfattas som mer sannolik än andra siffror. Fenomenet kallas Anchors, alltså ankare som liksom drar nästa tanke med sig. Om man först frågar ”Blev Gandhi äldre eller yngre än 114 år?” och sedan frågar ”Hur gammal blev Gandhi?”, så kommer folk att gissa en högre ålder än om man bara frågar hur gammal Gandhi blev.
  • Begreppet Availability anger hur enkelt det är för System 1 att plocka fram ett minne eller ett exempel. Om vi snabbt kan plocka fram exempel på en företeelse så bedömer vi den som vanligare, större och viktigare. Därför överdriver vi riskerna med spektakulära olyckor (som står i tidningen, hög Availability) och underskattar riskerna med sjukdomar (som man inte talar om, låg Availability).

Fånigt, men vetenskapligt belagt i mängder av studier.

Vidga fokus en stund, sök efter flera vinklar. System 1 lanserar nämligen bara sitt favoritförslag. Kontrollfrågor:

  • De fakta vi har – hur kan de tolkas på flera sätt? (System 1 har bara en tolkning.)
  • Vilka alternativ finns? (System 1 glömmer genast de alternativ som valts bort.)
  • Vi tror att det vi ser är allt som finns – WYSIATI, What You See Is All There Is. System 1 ställer sig aldrig frågan: ”Vad har vi inte sett?”.

Kahneman rekommenderar kollegan Gary Kleins Pre Mortem (Post Mortem – efter döden – är en obduktion). Tanken med en Pre Mortem är att komma på saker innan det är för sent genom att ställa frågan: ”Om vi sitter här om ett år och konstaterar att vårt beslut var fel, vad vore förklaringen till det?”

Nyckeln här är skapa alternativ. När System1 dominerar så känns det som att det bara finns ett bra svar och att allt annat är slöseri med tid. Genom att undersöka fler möjligheter så kopplas System 2 in.

Lärdomar

Vi ska lita på vår intuition – System 1 för det mesta, särskilt i bekanta situationer.

Vi ska koppla på vår analytiska förmåga – System 2 – inför viktiga beslut. Då bör vi ställa oss kontrollfrågor för att vara säkra på att inte vårt System 1 tar över.

Vi ska inse att det här gäller oss själva, inte bara andra aningslösa människor.

Nästa inlägg handlar om hur System 1 lurar med sig System 2.
Liza Rudolfsson skriver om företagsutveckling nästan varje månad. Nästan.

Köp boken på Adlibris här.