de Bono’s Thinking Course, Edward de Bono, 1982.
Kreativ struktur – det är väl självmotsägande? Nej, faktiskt inte! En enkel struktur frigör kraft till nytänkande, ökar chansen att resultatet blir användbart och gör det lättare för ovana personer att delta.
Kaos och ordning
Kreativitet brukar ju förknippas med kaos, och det ligger väl en del i det. Kreativa verktyg uppmuntrar att man är okritisk och säger vilka dumheter som helst, och det kan kännas kaotiskt och påfrestande för förståndiga människor.
Därför ska man ha struktur! Den som vantrivs i kaos mår bättre om den får veta att det finns en plan. De som älskar kaos har också nytta av en struktur – det blir lättare att knyta ihop säcken när man svamlat färdigt. Bra för alla, alltså – hur ofta får man det?
Dagens ämne är en struktur som kallas TECA för att den innehåller faserna Task & Target (definiera uppgift och mål), Expand & Explore (utveckla och utforska möjligheter), Contract & Conclude (utvärdera, prioritera, dra slutsatser) samt Act & Assess (agera, genomföra, utvärdera). Den har tagits fram av Edward de Bono, tagits vidare av Micke Malm på Ledartränarna och den version som beskrivs här är inte helt trogen originalet.
En sak i taget
Det allra viktigaste i metoden är att man ska skilja på Expand och Contract. Till vardags utvärderar vi det vi gör samtidigt som vi gör det, men det får man absolut inte göra i en kreativ process. Kreativitet är känsligt och flyktigt, man behöver ett fritt flöde av ovana tankar för att hitta nya lösningar, och kritiskt tänkande tar effektivt död på det fria flödet. Det svåraste brukar vara att släppa fram sina egna tankar utan att utvärdera dem först.
För de flesta är därför är den svåraste av de fyra faserna Expand – det är den som kreativa verktyg handlar om och det är därifrån vissa skräckhistorier kommer: ”Vi fick sitta i en ring på golvet. Vi skulle ta fram idéer som var olagliga. Ingen fick vara kritisk fastän allt var orealistiskt. Jätteflummigt alltihop, tur att ingen såg oss.”
Så, varför gör man saker som folk tycker är pinsamma? Vi börjar med lite allmän kunskap om vad kreativitet är.
Motorvägar
Man borde kunna förvänta sig att våra hjärnor hjälpte oss att bli kreativa, inte sant? I stället motarbetar de våra försök att tänka nytt.
En människohjärna har nästan 100 miljarder hjärnceller. Tankar uppstår när hjärnceller kopplar ihop sig med varandra i långa kedjor, och antalet kombinationsmöjligheter är svindlande stort. När en hjärncell tar emot en signal måste den bestämma åt vilket håll signalen ska skickas vidare, och fort ska det gå. Processen går snabbare när det finns färre alternativ att välja på, därför tar hjärnan bort kopplingar som inte brukar användas och förstärker dem som används ofta.
Att återanvända gamla, förstärkta kopplingar är snabbt och effektivt, men att skapa nya kombinationer drar en massa energi och går mycket långsammare. Därför försöker hjärnan hjälpa oss genom att alltid ’föreslå’ gamla invanda spår, och för varje gång de används blir de mer effektiva. Det bildas liksom motorvägar i hjärnan, och för varje gång man tänker på samma sätt minskar antalet ’avfarter’ när oanvända kopplingar tvinar bort.
För att vara kreativa måste vi övervinna motorvägarnas dragningskraft.
”Kom med några bra idéer” säger vi till våra kollegor, som genast börjar säga konventionella saker, eftersom deras motorvägar föreslår det. Om det ändå är någon som säger något originellt, så tycker vi andra att han säger jättekonstiga, orealistiska saker. Det är våra motorvägar som sågar de nya idéerna, eftersom de drar energi – motorvägarna både hindrar nya idéer från att uppstå och skapar argument mot andras kreativa förslag.
Hjärnan är byggd för att hjälpa oss att överleva, och för det mesta är det viktigare att en tanke är snabb och praktisk än att den är originell och kreativ. Vi fattar tiotusentals små och stora beslut en vanlig dag och skulle gå under om det inte fanns gamla lösningar till hands för hur man knyter sina skor och vilken buss som går till jobbet. Våra mentala motorvägar tjänar oss väl.
Men när vi vill vara originella och kreativa, då är motorvägarna hinder, för de lockar bort oss från den obrutna mark där nya idéer kan skapas.
Det är ju deprimerande! Vad ska vi göra?
Först: Vi ska vara glada för våra motorvägar, de hjälper oss med inlärning, effektivitet och snabba beslut.
Sedan: Vi ska lära oss att kliva av och på motorvägen när vi vill. Då kan vi dra maximal nytta av båda sätten att tänka.
(Ekonomipristagaren-till-Alfred-Nobels-minne, Dan Kahneman, har skrivit intressant och målande om de två sätten att tänka i boken ’Tänka snabbt och långsamt’, läs mer här.)
Eftersom motorvägen är så lockande behöver vi en rejäl knuff för att ta oss bort från den. Det är därför som kreativa tekniker ofta har orealistiska inslag (Om vi struntar i lönsamheten… Om vi bortser från tyngdlagen…) – en orealistisk tanke ligger garanterat inte på någon motorväg.
När vi tar de orealistiska frågorna på allvar så frigör vi oss från motorvägens dragningskraft, för ute i terrängen finns inga gamla lösningar som frestar. Nu kan vi arbeta med originella tankar och, så småningom, kanske göra dem realistiska utan att återgå till det konventionella.
TECA
TECA är en metod för att leda ett kreativt möte. Syftet är att få alla i gruppen att kliva av motorvägen (enligt ovan) och sedan på igen, och att det sker samtidigt. Just samtidigt är viktigt – det kan räcka med en enda kritisk fråga för att avbryta ett fritt flöde av tankar.
En TECA tar normalt 45–60 minuter, men en van grupp får mycket gjort på halva tiden.
En TECA-grupp mår bra av att få veta vilken roll deras möte har – ska de ta ett beslut eller ge inspel som sedan hanteras av andra? Ska de ge förslag till beslut eller ta fram flera alternativ?
Task & Target
Innan mötet bör mötesledaren ägna en tanke åt hur uppgiften ska formuleras. Ett uttjatat ämne (Hur kan vi spara pengar?) kan vinna på att frågan ställs på ett annat sätt (Vem skulle vilja betala en del av våra kostnader?). Vanliga frågor är kopplade till motorvägar, och kollegor som jobbat ihop ett tag har ofta samma motorvägar.
Det är också praktiskt att tänka igenom vilka kriterier som lösningen till slut kommer att bedömas efter, det underlättar slutsatserna i slutet av mötet.
I en rutinerad grupp kan man inleda mötet med att gemensamt spåna fram alternativa frågeformuleringar och/eller komma överens om vilka kriterier som ska användas.
Expand & Explore
I den här fasen är alla tankar tillåtna. Här ska vi alltså ta oss bort från motorvägen genom att utforska det okända och koppla ihop våra hjärnceller på nya sätt. Det är svårt att skapa nya tankar i tomma luften – hjärnan behöver något att ta spjärn mot – så någon slags struktur är bra. Det kan vara några frågor som ”Vad är motsatsen till det vi brukar göra? Och vad vore fördelen med det?”; eller ett kreativt verktyg som ”Scamper” (finns på nätet).
Tyck inte!
Nyckelförmågan är att inte döma, vi måste avstå från att ha en åsikt – ”suspend judgement”. Vårt jobb är att undersöka vilka idéer som finns, inte att bedöma om de är bra, realistiska, etiska eller praktiska. Ju fler idéer vi får fram, desto mer material har vi till att bygga lösningar.
Ernst Billgren har sagt ”Jag lägger mig inte i vad jag gör” för att förklara hur han släpper fram sina idéer utan att döma dem.
Många idéer är viktigare än bra idéer
Dåliga idéer har en viktig roll i TECA. De är ofta långt från motorvägen, vilken ger en bra start. De kan ha fördelar som vore svåra att upptäcka från motorvägen, men i terrängen kan man få syn på dem och försöka nå dem på andra sätt.
Dåliga idéer är alltså råvaror till kreativa lösningar – ju mer råvaror desto mer kreativa lösningar i slutet av processen. Det kan vara svårt att ta till sig att dåligt råmaterial kan bidra till ett briljant resultat, men det är faktiskt så det fungerar.
De som inte är vana vid kreativa processer brukar få två problem:
- De kan inte låta bli att ha en åsikt om hur bra eller dåliga idéer är. De kanske kan sluta himla sig när andra säger något konstigt, men klarar ofta inte att själva häva ur sig spontana infall.
- De betraktar idéer som lösningar – det som sägs ska kunna hantera hela frågan. Men det är alldeles för mycket begärt av en idé, det räcker att den tar oss vidare. Kreativa processer skulle hjälpas av ett ord som betyder ’nästan-idé’, så att talare och lyssnare genast vet att det som sägs är råvara, inte ett färdigt förslag som ska nagelfaras.
Struktur och trygghet
Att avstå från att ha en åsikt låter enkelt, men det är det inte! Att snabbt bedöma en situation är en bra sak i de flesta sammanhang, det inger respekt och gör oss effektiva. Det är svårt att plötsligt bete sig på ett sätt som, i vanliga fall, kanske t o m skulle väcka förakt och göra oss inkapabla – inte konstigt att våra hjärnor försöker hindra oss! Att uppmanas ’tänka fritt’ kan framkalla ångest.
En enkel struktur hjälper oss att hantera utmaningarna. Tydliga spelregler skapar en frizon för absurda förslag, och det är lättare att avstå från att kritisera när man får veta att man får vara kritisk om tjugo minuter. Den sociala atmosfären är mycket viktig också – alla i gruppen måste känna att deras inlägg tas emot med intresse. Retsamma skämt eller tävling är inte bra, även om det är i positiv anda, i stället bör vänlig nyfikenhet gälla.
Contract & Conclude
Växlingen från Expand till Contract ska alltså ske uttalat och med alla samtidigt – ”Nu vänder vi!”. Förhoppningsvis har ni fått fram en hög med idéer som kan bedömas och prioriteras.
Ett sätt att göra bedömningar är att sätta upp kriterier på förhand, och bedöma alla idéer utifrån ett kriterium i taget. Fördelen med att dela upp bedömningen är att motorvägen har svårare att lägga sig i, för den vill göra en svepande bedömning av helheten.
Ett sätt att vikta ihop de olika bedömningarna är att sätta poäng på idéerna och lägga ihop. Antag, till exempel, att era kriterier är kul, billigt och lagligt, då kan det se ut så här:
Idé 1 Idé 2 Idé 3
Kul 5 2 3
Billigt 4 2 4
Lagligt 2 5 5
Summa 11 9 12
Dags att ta ett steg tillbaka och koppla in magkänslan. Tycker vi att Idé 3 är bäst? Eller ska vi ta ett varv till med Idé 1 och försöka göra den laglig?
Act & Assess
Det här steget beror på gruppens roll enligt ovan. Ska mötesledaren bara tacka för värdefull input? Eller ska gruppen ta fram en handlingsplan för idéns genomförande?
Praktiska råd
Ha en ordförande! Det underlättar att någon har koll på klockan och tar beslut.
Anteckna under Expand! Man glömmer mer än man tror, även bra tankar försvinner.
Håll energinivån uppe! Om energin går ner – ta en kort paus, hämta kaffe, spring runt kvarteret, sjung en sång, ta fram en godispåse (kreativa hjärnor bränner mycket glukos).
Tider: Expand ska normalt inte vara längre än 20-25 minuter. Resten av tiden beror på hur noggranna ni vill vara i Contract.
Stora frågor: Gör gärna flera TECA i rad. Den första kan ta fram intressanta spår att jobba med i de följande.
Läs mer om kreativt tänkande här, om hjärnan här, om kreativa arbetsplatser här (forskning) och här (exemplet Pixar), och om psykologisk trygghet här (viktigt i Expand).
Lärdomar
Med tydlighet och enkla spelregler kan man hjälpa en grupp att vara kreativ på ett strukturerat sätt, vilket kan vara särskilt viktigt för ovana deltagare.
Motorvägarna i hjärnan lockar oss till gamla lösningar. Vi måste först bort från motorvägen, sedan kan vi tänka nytt.
Många infall ger mer kreativa lösningar.
Försök inte att samtidigt skapa idéer (Expand) och utvärdera dem (Contract). Undersök idéer utan att döma.
Utvärdera ett kriterium i taget.
Om upphovsmännen
Edward de Bono är läkare och psykolog, och har systematiserat kreativt tänkande. Han har skrivit böcker om kreativitet från 60-talet till 2000-talet. De Bono har länge fokuserat på praktiska metoder och utfall, men senare forskning ger honom rätt i mycket, även neurologiskt.
Micke Malm arbetar med ledarskap i svåra och oförutsägbara situationer och har bland annat erfarenhet från Försvarshögskolan.