A Complaint Free World – Take the 21-Day Challenge, Will Bowen, 2007.

Alla gnäller, men det borde vi sluta med! Gnäll gör oss olyckliga och minskar vår produktivitet – helt i onödan, faktiskt. Will Bowen vill lära oss att sluta lägga energi på destruktivt klagande.


Vi gnäller

Vi märker det inte, men vi håller på hela tiden.

Vädret, Magdalena Andersson, kollektivtrafiken, huvudkontoret, EU och grannarna.
Finansinspektionen, katter i sandlådan, x-makens fru, nya chefen och Jan Björklund.
TV-programmen, fartkameror, romska tiggare, barnens internetvanor och vädret igen.

En pastor i en liten amerikansk kyrka bestämde sig för att försöka ändra på det. Han skapade ett armband och en regel.

  • Regeln säger att varje gång man klagar måste man flytta armbandet till den andra armen.
  • Målet är att behålla armbandet på samma arm i 21 dagar. I följd alltså.

Pastorn heter Will Bowen och trodde att han själv inte skulle ha några problem att klara utmaningen. Han såg sig själv som en positiv och glad person och irriterade sig på hur gnälliga alla andra var.

Det visade sig att han fick flytta sitt armband flera gånger i timmen!

AComplaintFreeWorld.com är nu en religiöst obunden organisation som har skickat ut 10 miljoner armband till alla världen länder. Gratis först, numera för $1/styck.

De flesta armband köps av människor som tycker att andra behöver ett armband(!).

4-10 månader är tydligen en normal tid för dem som klarar 21 dagar i följd, men många ger upp på vägen.

Vad är poängen?

Först och främst att göra oss medvetna om hur otroligt mycket tid och energi vi lägger på att beklaga oss utan avsikt att göra något åt saken.

För det andra att få oss att förstå hur starkt vi påverkar andra människor till att också beklaga sig över hur eländigt allting är.

För det tredje att upptäcka att vi mår bättre när vi slutar klaga. Vi har en begränsad mängd uppmärksamhet till vårt förfogande, och om vi lägger den på att klaga så blir det mindre tid till att uppmärksamma det som är bra. Och mindre tid till att försöka lösa de problem som vi beklagar oss över.

Och nackdelarna?

Om man frågar Will Bowen så finns det inga alls. Han verkar vara en mycket entusiastisk person!

Min egen fundering är att man ska vara vaksam så att inte konstruktiv feedback försvinner. Viktigt alltså med gränsdragningen.

Vad räknas som gnäll?

En definition på gnäll enligt Bowen:

Ett energiskt påstående, som fokuserar på problemet i stället för på den möjliga lösningen.

Ett energiskt påstående…

Det innebär här att fakta överskuggas av negativa känslor, gärna med offer-bismak.

”Hur kan ni servera så här kall mat?” är gnäll. Gärna påbyggt med ”och vi som kom hit för att ha trevligt och nu är kvällen förstörd”.
”Hovmästarn! Den här maten är kall.” är inte gnäll. Det är en sakligt framförd upplysning till en person som skulle kunna hjälpa till att lösa problemet.

Gnäll ska alltså inte förväxlas med att vara tydlig med hur man vill ha det eller informera någon om ett problem för att det ska kunna åtgärdas.

Men man ska vara vaksam på vilka känslor som ligger bakom det man säger. När man formulerar sig utifrån en offerkänsla – tänk-så-typiskt-orättvist-att-det-här-händer-mig – då är det gnäll.

…som fokuserar på problemet i stället för på den möjliga lösningen.

Att upplysa en – inför problemet – maktlös omgivning om sitt missnöje med livet/vädret/huvudvärken/andra människors oförmåga, det är gnäll.

Men om man inte har någon avsikt att förbättra läget, vad är då poängen med att gnälla?

Varför gnäller man?

Det finns rätt så stora poänger med att gnälla, och om vi är medvetna om dem så är det lättare att motstå frestelsen när den uppstår.

Tre huvudgrupper – underhållning, öka vår egen status samt slippa ansvar och krav.

Underhållning

Gnäll är ett socialt kitt. Så fort någon börjar gnälla så hänger vi andra på. Vi överträffar varandra med den ena berättelsen värre än den andra. Det skapar samhörighet och en känsla av rättmätig indignation.

Dessutom kanske vi är genetiskt programmerade till att skvallra om andra! Forskare spekulerar i att skvaller har att göra med vår arts beroende av samarbete. När flocken blir stor så behövs ett sätt att varna andra om någon inte är bra att samarbeta med på grund av opålitlighet eller annat.

  • Att varna kollegor är en sak, att lägga timmar på att ondgöra sig över andra människors bristande förmågor är något annat.
    Att på förfrågan lämna en negativ referens innebär inte att man behöver flytta sitt armband.

Bowen berättar om en kvinna som lade bort sitt armband för att hennes man krävde det. De hade inget att tala om hemma när hon inte ville gnälla! Det kan ta ett tag att lära sig att ersätta sitt sociala gnällande med något annat.

Öka status

Gnäll kan vara en sorts skryt. Den som på en femstjärnig krog kommenterar att blancheringen varit för långsam kanske är uppriktigt ledsen och besviken. Eller så är syftet att visa omgivningen hur kunnig man är.

Gnäll på andra kan också vara skryt. Det är ett sätt att indirekt förklara att man själv inte har den där dåliga egenskapen. Det är ju ingen mening att klaga på att ”Hon fuskar i tennis” och lägga till ”Det brukar jag också göra”.

Gnäll om andra är intressant och svetsar samman sina utövare.

Om du och jag pratar om att ” han är så otrevlig och jag har hört att ingen vill jobba med honom” så poängterar vi indirekt att vi själva minsann är mycket trevligare och mer populära. Vi smickrar varandra och det känns ju bra.

  • Att diskutera en kollega utifrån ”hur kan vi förbättra situationen” är inte gnäll, i alla fall inte om det leder till att vi talar med vederbörande direkt. Men om klagomålet stannar mellan oss, då ska armbandet flyttas.

Att kritisera andra är gnäll om jag gör det för att jag vill att de ska känna sig dåliga. Om jag vill hjälpa dem så är det inte gnäll.

Det är alltså den underliggande känslan som avgör om man ska flytta sitt armband. Vill jag håna – ”Du är verkligen patetiskt klantig” – eller hjälpa – ”Vill du att jag visar ett annat sätt att göra det där?”

Slippa ansvar och krav

Gnäll kan leda till att folk tycker synd om oss och kanske blir snällare mot oss.

En gnäll-berättelse väcker mer medkänsla om det inte finns någon lösning. Det är ju bortkastat att gnälla om omgivningen säger ”Varför gör du inte bara så här?”.

Ibland är det frestande att vädja till andra människors välvilja. För 200 000 år sedan var det säkert en överlevnadsfråga att få andra att förbarma sig och ge en mat när man hade ryggskott.

  • Att be om hjälp är en sak, att ständigt upplysa andra om sina krämpor är något annat.
    Att be om hjälp innebär inte att man behöver flytta sitt armband.

Gnäll kan också befria oss från skuld. Det blir svårare att hacka på oss för det som vi själva klagar på – ”Det här är helt oacceptabelt och det måste vi ändra på”. Vad ska våra kritiker säga då? (Regeringspartier brukar försöka med det när de vill bli omvalda.)

Gnäll på andra signalerar att allt är deras fel, då kan vi själva slippa undan.

Avsikten avgör vad som är gnäll: Vill jag anklaga – ” Tänk att du aldrig kan masa dig ut med hunden” – eller påminna om vad jag tycker – ”Jag vill att vi turas om att gå ut med hunden.”

Så, vad ska vi göra?

Det är den negativa stackars-mig-som-behöver-stå-ut-med-dig-känslan som vi behöver lära oss att få stopp på. Det fräter både på oss själva (stackars mig) och på andra (skäms, skäms).

När armbandet tvingar oss att omformulera oss så får vi chansen att upptäcka vilken skillnad det blir i samtalet. Det egna blodtrycket sjunker och den vi talar med får lättare att ta emot det vi säger. Folk kan ju ändå bli arga men risken är mycket mindre.

En bra omformulering riktar fokus mot en konstruktiv väg framåt. Bowen tar Martin Luther Kings ”I have a dream”-tal som exempel. Hade King kunnat påverka världen med ett ”I have a problem”-tal?

Eftersom gnäll är en social aktivitet, så blir det lättare att sluta om man är flera som hjälps åt. Hela familjen? Hela kontoret? Hela fotbollslaget?

Lite kul, men är det användbart på jobbet?

Jag kan tänka mig många sammanhang där det vore bra att få bort gnäll.

  • Få produktionsavdelningen att sluta klaga på säljarna?
  • Få säljarna att sluta klaga på produktionsavdelningen?
  • Få affärsområdena att sluta klaga på huvudkontoret?
  • Få alla att sluta klaga på kunderna?

Ja, ni ser, det finns massor att göra.

(Läs mer om att ändra vanor i Nudge och Vanans Makt)

Det är enkelt att fixa armband. Gå till www.acomplaintfreeworld.org för att köpa originalmodellen (lila $1/st) eller skapa egna band (till exempel på www.reminderband.com).

Lärdomar

Vi gnäller mer än vi tror! Flera gånger i timmen är inte ovanligt.

Gnäll föder gnäll. Om en börjar så hänger de andra på. Det ger en behaglig känsla av samhörighet, men drar energi utan att lösa några problem. Det sänker produktiviteten.

Det går att sluta gnälla! Men man ska vara beredd på att det kan ta några månader.

Det blir lättare om man är flera som hjälps åt.

Om författaren

Will Bowen är pastor i Christ Church Unity i Kansas City, Minnesota. Han har ett förflutet inom marknadsföring och radioproduktion. Han finns på YouTube och ser inte alls ut som en pastor!  www.youtube.com/watch?v=AYHP0VzYKQU


Köp boken på Adlibris här eller på Bokus här.


Liza Rudolfsson skriver om företagsutveckling nästan varje månad. Nästan.
Prenumerera på www.makeprogress.se/prenumerera och få nya inlägg direkt i mailen.