Del 1 av 1, The Difference – How the power of diversity creates better groups, firms, schools and societies, Scott E Page, 2007.
Är det sant att olikheter höjer en grupps prestationsförmåga? Mångfald ska göra en grupp mer kreativ och förmågan att lösa problem ska öka. Men hur är det, egentligen? Är det bara politiskt korrekt? Matematikern Scott E Page har letat efter teoretiska bevis för värdet av olikheter och han drar både väntade och oväntade slutsatser.
Varför kan gruppen vara bättre?
Vi utgår från denna definition:
En grupp är bättre än en individ om det sammanlagda värdet av deras arbete överträffar värdet av den bästa personens resultat. Eller hur? Annars kunde vi ju bara låta den bästa personen arbeta ifred. Från detta värde ska dras kostnader för att flera är engagerade.
Ovanstående innebär förstås att det inte är någon mening att dra ihop 10 pers för att lösa ett problem som ingenjör Karlsson klarar lika bra på egen hand. De andra 9 måste tillföra sina verktygslådor. Och då menar man inte 9 likadana verktygslådor.
Verktygslådorna
Exempel på olikheter:
- Olika människor betraktar världen ur olika perspektiv. Man kan t ex betrakta sin bostad ur ett praktiskt perspektiv (en plats där jag sover och förvarar mina windsurfingprylar) eller ett känslomässigt perspektiv (en plats där jag kan slappna av och njuta). Perspektivet är avgörande för alla beslut kring bostaden (vill jag bekosta en öppen spis eller hyra ett extra källarförråd?).
- Våra olika utbildningar och erfarenheter ger oss tumregler för hur vi kan förutspå framtiden. ”Cirrusmoln förutspår vackert väder.” ”Lågkonjunktur gynnar den sittande regeringen.”
- Vi sorterar information på olika sätt. Otto, Eva och Sirpa är läkare, Mia, Richard och Jean är lärare. Lärare/läkare eller män/kvinnor. Lägg till civilstånd, nationalitet, BMI och ålder, så kan man sortera dessa 6 personer på oändligt många sätt. Varje sortering kan ge en förklaring på varför Sirpa har dubbelt så hög inkomst som Richard.
Varje persons egen problemlösningsförmåga begränsas av hur många perspektiv, tumregler och sorteringar den har. Fler vinklar ger fler verktyg ger fler möjliga lösningar.
Detsamma gäller grupper – ju fler verktyg som används, desto större möjlighet att hitta den bästa lösningen.
Villkor
Det finns fyra grundvillkor för att en grupp ska vara bättre än sin bästa individ:
- Problemet måste vara tillräckligt svårt. Om problemet är enkelt så kan enskilda personer själva hitta den bästa lösningen och då behöver man inte gruppens kombinationer av verktyg. Samma gäller om det finns experter som klarar det, som ingenjör Karlsson ovan.
- Individerna måste kunna bidra. Den som inte har en aning om ämnet kan oftast inte bidra till en lösning. I undantagsfall kan ”skott i mörkret” leda till genombrott, men en slumpvis utvald skara människor tar antagligen inte fram ett nytt läkemedel snabbare än en grupp kemister, läkare och biologer.
- Individerna måste vara olika så att de hanterar problemet från olika vinklar. Alla ska inte ha samma verktygslåda, då försvinner värdet av att många är inblandade.
- Individerna måste vara tillräckligt många för att variation ska uppnås. Tumregeln är ”fler än en handfull och utvalda från en stor population”.
Villkoren gäller oavsett vilken typ av problem som ska lösas.
För vilka problem är gruppen bättre?
Grupper är inte bättre än individer för alla typer av frågor. Det är i synnerhet två områden där grupper har visat sig köra ifrån expertpaneler eller skickliga individer – problemlösning och förutsägelser.
Problemlösning
Man låter ett antal försökspersoner lösa en uppgift individuellt, och rangordnar sedan individerna efter hur bra de presterade. Sedan ger man dem en ny, liknande uppgift som ska lösas i grupper. Den ena gruppen består av de bästa individerna, resten får vara i den andra gruppen.
Om de fyra villkoren ovan gäller för problemet och försökspersonerna, så kommer den slumpmässigt sammansatta gruppen att uppnå ett bättre resultat än gruppen med de duktigaste individerna. Varje gång.
Page kallar sambandet för The Diversity Trumps Ability Theorem (olikhet-slår-förmåga-teoremet). Den som vill se de matematiska bevisen hänvisas med varm hand till boken!
Förklaringen är att gruppen med de bästa individerna kommer att lösa uppgiften på ungefär samma sätt, med ungefär samma verktyg. De har därför ingen större nytta av att arbeta i en grupp. Den slumpmässigt sammansatta gruppen kommer att innehålla en större variation av verktyg, som när de kombineras ger en bättre lösning.
Igen – ju fler verktyg som används, desto större möjligheter.
Det här förklarar ju varför företag utvecklas snabbare när de har mycket samarbete mellan olika avdelningar och yrkesgrupper.
Det bekräftar också att man ska försöka variera sig när man rekryterar om man vill öka förmågan till problemlösning. Värdet av den nya personen kommer att bero på kombinationen av hennes kompetens och hur mycket hennes verktygslåda skiljer sig från dem som redan finns i gruppen.
Det är ju därför konsulter är så himla bra eftersom de kommer in utifrån med andra perspektiv, verktyg och modeller. (YES!)
Förutsägelser
Det fina när man forskar om förutsägelser är att det så småningom finns ett facit att mäta mot. Det finns alltså gott om konkreta experiment, och nu finns också de matematiska bevisen för er som längtat efter det.
Page kallar sambandet för The Diversity Prediction Teorem (olikheters-förutsägelse-teoremet). Formeln lyder så här:
- Gruppens fel = Genomsnittligt individuellt fel – Individernas genomsnittliga avvikelse från gruppens förutsägelse
OK, lite svårsmält kanske. Det betyder att två saker minimerar gruppens fel – dels om individerna undviker fel (verkar logiskt) men minus hur olika individernas förutsägelser är. De fel som individerna gör korrigeras alltså av olikheterna.
Alltså, ju längre individernas förutsägelser är från genomsnittet, desto mer riktig blir hela gruppens förutsägelse. Spretigare åsikter ger mindre fel.
Visst är det här lite svårt att ta till sig? När en grupp ska göra förutsägelser så är det lika viktigt att de är olika som att de är skickliga.
Jag tar det en gång till: Att personerna är olika är lika viktigt som att de är skickliga.
Hur olika ska man vara?
Samordning
Man har jämfört resultat mellan grupper som fått prata ihop sig och grupper där individerna lämnar in sin förutsägelse utan att resonera med de andra i gruppen.
En grupp som delar information och ger feedback på varandras modeller kan förbättra sina modeller, och därmed sitt resultat, jämfört med att deltagarna arbetar separat. Men samordningen får inte gå för långt, för då kanske de blir överens om vilka verktyg som ska användas och minskar sina konstruktiva olikheter.
Det finns alltid en fara för groupthink (när man slutar tänka kritiskt och bara håller med majoriteten). Solomon Asch gjorde ett klassiskt experiment (1951) där människor i en grupp i tur och ordning fick svara på vilka av fyra linjer som var lika långa. Det var helt uppenbart vilket svar som var rätt, men försökspersonerna fick höra samma felaktiga svar från 4-8 personer innan det blev deras tur. Ungefär en tredjedel svarade då själva fel för att slippa gå emot de andra i gruppen.
Lite mindre känt är att Asch utförde en variant på sitt experiment där han fann att det räckte med att en (1!) person i gruppen svarade annorlunda för att nästan alla försökspersoner skulle våga säga sin egen åsikt.
Lite oenighet är alltså bra! Då vågar alla säga sin mening och behålla sina olika verktyg.
När olikheter kostar
Page skiljer på fundamentala preferenser – vad vill vi uppnå? – och instrumentella preferenser – hur ska vi uppnå det? Alla olikheter är bra om man kan hantera dem, men blir förstås svårare när man har olika fundamentala preferenser.
Å andra sidan innebär olika fundamentala preferenser nästan alltid helt olika verktygslådor, så det finns mycket att vinna på att lära sig hantera svårigheterna. Det finns belägg för att grupper med stora olikheter presterar sämre till att börja med, men att de efter hand blir bättre än homogena kontrollgrupper.
Stora olikheter i bakgrund (utbildning, erfarenhet, identitet) gör att det blir svårare att kommunicera och det kan radera ut vinsterna med olikheterna. Sociologiska studier visar faktiskt att språkligt splittrade länder utvecklas långsammare. Det gäller mest i fattiga länder – i den rika världen klarar man att övervinna svårigheterna.
Det gäller generellt att rika samhällen har mer nytta av olikheter än fattiga. Etniska olikheter är en fördel i avancerade ekonomier, men en nackdel i fattiga länder där de mest skapar konflikter. Samma mönster återfinns på stadsnivå – olikheter ger positiva effekter i välmående stadsdelar och negativa i fattiga. Om ingen har särskilt många verktyg i lådan så hjälper det inte om man slår ihop många människor.
Slutsatsen är inte att det mest är problem med fundamentala olikheter, utan snarare att vi behöver lära oss mer om hur vi ska hantera kostnaderna.
Det här är till viss del en attitydfråga. Grupper som tror att olikheter är bra kan dra mer nytta av sina olikheter.
Vi behöver ta oss beyond tolerance (förbi tolerans). Vi ska inte bara tolerera varandras olikheter utan lära oss att se vilken nytta de kan göra.
Är kvotering bra?
David Thomas & Robin Ely har sammanfattat resultatet av en mängd studier av hur gruppers sammansättning påverkar prestationsförmågan. De varnar för att lita för mycket på personers grupptillhörighet som urvalskriterium.
En pakistansk heterosexuell kvinna har ungefär samma verktygslåda för företagsledning som en svensk, homosexuell man om båda är uppväxta i Sverige, har gått i samma klass på Handels och jobbat på McKinsey.
Det är olikheterna i verktygen som gör att man tillför nytt värde till en grupps arbete. En annorlunda grupptillhörighet kan innebära att individen har en unik uppsättning verktyg att tillföra, men det behöver inte vara så.
Lärdomar
Grupper presterar bättre än individer när deltagarna kan kombinera många olika verktyg för att lösa uppgiften – olika perspektiv, utbildning, erfarenheter, modeller, kunskaper, kategoriseringar…
Viktigast för kvaliteten på en problemlösning eller en förutsägelse är storleken på de kombinerade verktygslådorna.
En grupp presterar bra när dess medlemmar är smarta och olika. Båda väger teoretiskt lika tungt.
Varning för groupthink. Lite oenighet är bättre.
Vi ska främja olikheter samtidigt som vi främjar samarbete.
Att tänka olika är bra. Att vilja olika är inte alltid så lätt, men om man kan övervinna svårigheterna får man tillgång till fler och mer olika verktygslådor.
Man ska inte använda grupptillhörighet som mått på olikheter.
Köp boken på Adlibris här, eller på Bokus här.