Antifragile, Things That Gain from Disorder, Nassim Nicholas Taleb, 2011
Vad är risken med att undvika risker?
Författaren Nassim Taleb (Black Swan, ni vet) beskriver sin – högst personliga – syn på hur risker ackumuleras när man försöker undvika dem. I stället borde vi lära oss att bättre klara av det oförutsedda.
Antifragile
Först en förklaring till ordet.
- Bräckligt kallar vi det som inte tål påfrestning – som glas
- Robust kallar vi det som kan stå emot påfrestning utan att påverkas – som sten
- Flexibelt kallar vi det som påverkas av påfrestning, men utan att skadas – som gummi
- Men det som mår bra av påfrestning? Det som blir starkare av belastning har vi inte haft något ord för. Förrän nu! Nu heter det antifragile – som muskler.
(Mot-bräckligt? Nja, kanske inte)
Man vill undvika problem
Alla vill undvika problem. Alla företag jobbar med att minska antalet fel och misstag och att undvika risker. Vore ju konstigt annars.
Nu lyckas vi inte förebygga allting och ibland inträffar till och med en Black Swan (Talebs begrepp för ”unik, oväntad händelse som anses helt omöjlig tills den händer). Obehagliga händelser leder till att vi gör fler analyser och vidtar större förebyggande åtgärder.
Taleb menar att vår längtan efter att undvika problem frestar oss till att försöka skydda oss för mycket.
Skogsbränder är naturliga, men oönskade. Därför är vi duktiga på att förebygga, begränsa och släcka skogsbränder. Detta leder tydligen till fruktansvärda skogsbränder. Varför? För att de återkommande småbränderna förr rensade bort ris och annat lättantändligt, varpå de slocknade av sig själva. Uteblivna småbränder leder till stor ansamling av ris, så om det ändå börjar brinna så blir elden mycket intensivare. Hettan gör att även färskt svårantändligt virke tar eld och hela skogen förstörs.
Resonemanget påverkar alla nivåer i samhället – blir vi allergiska för att vi växer upp i en ren miljö? Blir vi klena för att vi gör det bekvämt för oss? (För bara en generation sedan fick man resa sig ur soffan för att byta Tv-kanal. Det ni, ungdomar!)
Blir ekonomin svagare av att centralbanker bedriver penningpolitik (0 % ränta!)? Blir företag svagare av att göra prognoser och bygga kvalitetssystem?
Så kan det väl inte vara, eller?
Vilka problem?
Kärnfrågan i förebyggande åtgärder är att bedöma vilka problem man kommer att behöva hantera. Vi är nog ganska bra på att förebygga problem som vi kan förutse, men ibland har vi ingen aning om vad som väntar oss.
Mänskliga som vi är, förebygger vi ändå, för att det känns bättre. Och så gör vi prognoser och räknar på sannolikheter för att det ena eller andra ska hända.
Det går ju bra i sammanhang där tidigare händelser ger ett bra underlag för vad som kommer att hända framöver. I andra sammanhang riskerar man att göra en Turkey Error (kalkonens misstag att tro att bonden kommer med mat varje dag, tills han kommer med en yxa, se här. Läs också här om när vi lurar oss själva i Kahnemans ”Tänka, snabbt och långsamt”).
Taleb menar att det är bättre och mycket enklare att försöka bedöma känslighet och bräcklighet – fragility – än att försöka förutse framtida händelser. Därför ska vi bygga antifragility i stället för att alltid förlita oss på prognoser som ändå aldrig kan förutse allt som kan hända.
Fragilistas
Det som är fragile behöver en stadig, förutsägbar bana med så små avvikelser som möjligt, eftersom avvikelser gör mer skada än nytta när man är fragile. Förutsägbara system gynnar fragility på bekostnad av annat och skapar därför mer fragility.
En fragilista (ett av Talebs egna ord – jmf barista eller fashionista) är en person som skapar fragility omkring sig genom agera som om allt var förutsägbart. Eller ännu vanligare – som ger råd till andra och inte själv behöver uppleva konsekvenserna av sina bristfälliga förutsägelser. Boven är en övertro på eleganta teoretiska modeller och ett bristande intresse för den stökiga verkligheten.
“In theory, there is no difference between theory and practice.
But in practice, there is.” Yogi Berra (amerikansk baseboll legend)
Ekonomi är enligt Taleb ett område som kryllar av fragilistas – han är känd för sin skepsis mot ekonomisk teori, som han tycker är ovetenskaplig.
En ekonomisk prognos baseras på vissa exakta förutsättningar som aldrig infrias eftersom världen är som den är. Därför kan en ekonom alltid förklara varför prognosen var fel – förutsättningarna ändrades ju, kan väl inte vi hjälpa! Bäst att göra en ny prognos.
Man analyserar och förebygger synliga risker (även om de är små) samtidigt som man är blind för, och till och med blottar sig för, osynliga risker (som kan vara enorma).
Det går inte att förutse osynliga risker. Därför ska vi inte bygga vår säkerhet på att vi förebygger förutsägbara händelser.
Lösningen är varken att säga ”jo men vi kan ju bara planera för det vi vet” eller att ge upp. Lösningen är att förbereda sig för det oväntade.
Så, vad gör man?
Man tänker på tre saker: risk-asymmetri, evolutionen och moduler.
Undvik mitten – risk-asymmetri
Risk-asymmetri innebär att möjligheter och risk inte är lika stora. Om nedsidan är större än uppsidan vid plötsliga händelser och omvärldsförändringar, då är man fragile. Om uppsidan är större än nedsidan så är man antifragile.
En fragilista förordar handlingar där uppsidan är synlig och liten, medan nedsidan är osynlig och potentiellt förödande.
Man behöver lära sig att skilja sammanhang där förutsägelser inte kan bli så fel från sammanhang där ovanliga utfall kan få oproportionerliga effekter (läs mer om Extremistan här).
Taleb menar att man ska minimera risk inom vissa områden (där man tror att det går) och ta stor risk i andra (där uppsidan är större än nedsidan). Mitten däremot, ska man inte hålla på med alls. I mitten riskerar man att förlora genom en prognosmiss eller otur, utan att ha gett sig själv möjligheten till en asymmetrisk uppsida.
I en flygbesättning vill man inte att alla i besättningen ska vara medeloroliga. Man vill att kabinpersonalen ska vara glatt optimistisk (stor uppsida i trivsel, inte så allvarligt om de gör fel bedömning) och att piloten ska vara en pessimist som tar alla varningstecken på största allvar (begränsad uppsida för trivsel, kolossal nedsida om han gör fel bedömning). Mitt emellan ger en neggig kabinpersonal och en slarvig pilot.
”The only thing you’ll find in the middle of the road is a yellow line and a dead skunk” (amerikanskt ordspråk).
Lär av evolutionen
Naturen är bra på antifragility. Alla arter som finns har hanterat förändringar, och de som inte klarade dem – de fragile – har lämnat plats för andra som lyckas bättre.
Trial-and-error, evolutionens främsta verktyg, kan låta lite väl slumpmässigt för att platsa i företagsvärlden, men så behöver det inte vara. Man kan ju vara systematisk med resultatet! Varje error kan utläsas som information om vad som inte fungerar, så varje försök blir mer värdefullt när man zoomar in på vad som skulle kunna fungera. En error är en utgift, kan man säga, en investering i en framtida lösning.
Man bygger antifragility genom att låta sig och sin organisation ständigt utsättas för svårigheter. Problemen som uppstår fungerar som varningsklockor för svagheter och träning i att hantera problem.
Ju längre ut i verksamheten svårigheterna hanteras, desto mer antifragile blir man. Om alla problem hanteras av ett fåtal personer, så bygger man in fragility. Centralisering är rationellt och effektivt – men bara så länge det som sker är förutsägbart.
Nästan allt som kommer uppifrån och ner är fragile. Nerifrån och upp är antifragile.
Moduler
Moduler ger antifragility, och det är modulernas fragility som ger helhetens antifragility.
En restaurant, till exempel, är fragile – den dör om kunderna börjar gå någon annan stans. Men kollektivet restauranter i en stad är antifragile – det kommer alltid att finnas restauranter.
Om restauranter var robusta, då skulle de inte behöva bry sig om vad deras kunder vill ha utan gradvis bli sämre. Det är kombinationen av att enheterna är fragile och många som ger antifragility och ständig utveckling.
Utspritt beslutsfattande är antifragile om man får feedback vid källan.
Att stärka sin antifragility är motsatsen till att försöka förutse och förhindra överraskningar. Ju mer vi förutser och förhindrar, desto sämre blir vår förmåga att hantera det oväntade.
Lärdomar
Antifragility innebär att vinna på oreda och påfrestningar. Som när en muskel blir starkare av att tränas.
Antifragility behövs i oförutsägbara miljöer. Vi behöver förstå vilka de är för oss, annars finns det risk att vi bygger in fragility när vi försöker strukturera bort misstag.
Vi kan stärka vår antifragility genom att undvika mitten, lära av evolutionen och släppa loss moduler.
Man är fragile när det bästa för oss är om vi kan fortsätta som vanligt.
Företag med ovanligt hög förändringsförmåga för sin bransch är antifragile – oväntade förändringar skadar konkurrenterna mest och ger oss chansen att rycka fram.
Om författaren Nassim Taleb
Nassim Taleb är matematiker, ekonomie doktor, f d värdepappershandlare och författare till ett antal böcker om risk, slump, prognoser och överraskningar. Hans bok The Black Swan fick ett enormt genomslag efter finanskrisen 2008. Han skriver roligt, bildat, personligt, kontroversiellt och intressant.
Köp boken på Adlibris här, eller på Bokus här.